Vader”Necropolis”
(Nuclear Blast)
Betyg: 2
Om du har hört Vader tidigare vet du, på gott och ont, hur ”Necropolis” låter. Den polska death metal-plutonen är en pålitlig leverantör av musikalisk precision. Så oföränderlig att du i hårdrocksnatten kan navigera efter gruppens skivor för att hitta hem igen.
Inte för att Vader har stått och stampat på samma fläck under de senaste tjugo åren, tvärtom. Däremot har frontmannen, Piotr Wiwczarek, armerat varumärket så hårt att det tidigare varit omöjligt att bli genuint överraskad åt något håll. Fram till nu.
”Necropolis” känns nämligen överraskande halvhjärtad. En kafferastprodukt som hällts ned i en färdig gjutform, lika professionell som opersonlig. Gänget bjuder på en halvtimmes mangel och undrar därefter om de får gå hem. Och ja, det får de. Tillbaka till ritbordet, gubbar.
Bloodline”Hate procession”
(Blut & Eisen)
Betyg: 2
Långsamt, med brusande gitarrer, arbetar sig Bloodline in. Stämningar vecklas ut, om och om igen, tills de når ett horisontlöst fjärran. Den black metal som Sundsvallsbandet släpper lös på ”Hate procession” förlitar sig på lyssnarens tålamod, ger inga direktiv om hur den ska tolkas eller tillgodogöras. En låt som den närmare 14 minuter långa ”The great becoming” – en formlös massa av repetitivt malande – tar sin tid att spjälka upp.
Att gitarristen Fredric ”Wredhe” Gråby även är med i Shining känns följdriktigt. Samma eländesevangelium predikas nämligen här. Andra referenser skulle kunna vara Svartsyn (som för övrigt släppt en skiva som heter just ”Bloodline”) och Gorgoroth, även om ”Hate procession” ger mer utrymme för eftertanke; musik som iscensätter ett långsamt borttynande snarare än ond bråd död.
Nu blir det tyvärr lite för mycket repetitivt malande, riff som förlorar i tyngd när de dras ut i sträckbänken. Lika svårlyssnat som lättglömt.
Inlägg
2 kommentarer:
Hörru, kan du inte ha en gemensam betygsskala för whiskey och musik? Eller finns det en anledning till att metal bara behöver fem olika omdömesnivåer medan det flytande guldet kräver tio?
Uppdelningen kommer sig av att Dagbladet (liksom alla dagstidningar?) använder den femgradiga skalan, medan jag föredrar den mer nyanserade tiogradiga. Och eftersom skivrecensionerna ursprungligen är publicerade i Dagbladet blir det märkligt att justera betygen i efterhand (Vader är en 5a, medan Bloodline är en 4a).
Du vill inte göra ett gästinhopp och skriva några rader om din 25-åriga klenod, förresten? :-)
Skicka en kommentar