För Ulf Brunnberg spelar det ingen roll vad han än tar sig för. Han är Vanheden - en persona som är så hudnära att fiktionen och verkligheten smälter ihop. Var slutar Ulf Brunnberg och var börjar Vanheden, och tvärtom?Nu har han förstås gjort mycket annat också. Inte minst tv-serien "Sjukan" som för närvarande går i repris på SVT. Hos mig kommer han för alltid och evigt att ihågkommas för den oneliner han höftade i väg när jag för DN:s räkning intervjuade honom för drygt ett år sedan apropå ett "folklustspel" på Fjäderholmarna i Stockholm.
"Ett annat ord för buskis, helt enkelt", försökte jag.
Ja, svarade han frankt.
Vad som slog mig ganska omgående var att han inte tog någon som helst ära i det här "Kuta och kör"-gyckleriet, försökte inte ens sälja in den med det sedvanliga tugget. Jag fick nästan intrycket av att han ville att det skulle vara vatten under broarna, helst bortglömt redan i morgon. Som om han gick till repetitionerna med blicken fäst i marken, smugglandes skam under rocken.
För att inte dröja alltför länge vid tråkigheter (läs: unken förvecklingskomedi översållad med sexanspelningar, följd av "hö-hö"-skratt och slick runt munnen), styrde jag in samtalet på Killinggängets "Fyra nyanser av brunt", för vilken han belönades med en Guldbagge.
Och det är nu han blir tidlös och kastar i väg en replik som är så torrt cynisk att den nästan fastnar i halsen på honom:
"Ja, men du förstår", börjar han, "det här med priser, det är som ett stånd, det går över efter några minuter."
Så mycket för mitt försök att muntra upp Vanhe... förlåt, Ulf Brunnberg.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar