Chevy Chase - mannen som på gott och ont förkroppsligade 80-talet

Med karriären i frysbox - det lilla som fanns kvar av den hamnade i morteln när han medverkade i svenska tv-serien "Hjälp!" - är Chevy Chase själva sinnebilden av en föredetting. Under storhetsperioden, som på en höft varade mellan 1980 ("Caddyshack") och 1989 ("Ett päron till farsa firar jul", den tredje i serien), var han högvilt för pressen. Kanske den skådespelare som mer än någon annan kom att representera 80-talet.

Med ett självförtroende som hackats fram ur berggrunden utstrålade han ett upphöjt lugn som var omöjligt att bringa ur balans (ta bara hans rollporträtt av Irwin Fletcher i komedin "Fletch", där han är så cool att det gör ont, medan moatjén Dana Wheeler-Nicholson å sin sida är så obarmhärtigt söt att man nästan är beredd att slita ut sitt hjärta för att betyga sin kärlek).
Chevy Chases uppenbarlese var som skapad för röda mattan, helt enkelt.

Samtidigt som han gick i närkamp med sitt drogmissbruk, som det redogörs för i självbiografin "I'm Chevy Chase... and you're not", förvandlades hans karriär till ett smatterband av dåliga beslut som kröntes av den egna pratshowen "The Chevy Chase show" (1993) som floppade och pensionerades efter 14 avsnitt. För en närmare studie i förnedringen kan nämnas att hans senaste film, "Zoom" (2006), har 3,3 i betygssnitt på imdb.com och att han i den spelar jämte Courteney Cox och Tim Allen...

Möjligheten att få karriären på rätt köl igen, en nytändning á la John Travolta, känns minimal, inte minst för att Chevy Chase till skillnad från Travolta inte ser "skönt sluskig" ut med sina trivselkilon, utan mest som en filttofflig, piprökande farbror. Eller: en föredetting.

Topp-3 Chevy Chase (det räcker gott så):

1. "Fletch"
2. "Ett päron till farsa"
3. "Caddyshack" ("Tom i bollen" på svenska)

Och så har vi förstås den ikoniska scenen från "Spioner är vi allihopa":