Internet - humorns växthus och museum

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det.
Youtubes seger över Viacom är därför en folkhälsoåtgärd.
På videosajten finns nämligen ståuppkomik för en hel livstid.

Förra veckan fick medieimperiet Viacom bakläxa på sin stämningsansökan mot Google och Youtube. Åtalet handlade som alltid om upphovsrättsskyddat material. Ett ställningskrig som sedan Napsters dagar gjort chefsjurister i immaterialrätt till miljonärer och vanligt folk till deltidskriminella.
Lugn, det här ska inte bli ännu ett brinnande försvarstal till gratiskulturen (jag ser hellre att styrelseproffs och börsmäklare och andra personer med låtsasyrken var oavlönade än kulturarbetare av olika slag).
I stället ska det här bli ännu ett brinnande försvarstal till Youtube som humorns nya högborg. Varenda nöjeskrönikör i det här landet har förstås redan uppmärksammat oss på det. Det gör detsamma. Repetition är all kunskaps moder, heter det ju, och med det ordspråket kan jag ursäkta min dåliga reaktionstid (ungefär tre år).

Det är på sätt och vis Sveriges Television som påminner mig om det. Sedan några veckor tillbaka har de installerat "Stand-up med John Oliver" i tv-tablån. "Daily show"-korrespondenten inleder själv med ett gäng briljanta iakttagelser och lämnar därefter över till några av USA:s vassaste ståuppkomiker.
Från Maria Bamfords absurdistiska humor - som förmodligen sätter myror i huvudet på psykiatriker - till Marc Marons mer vardagliga observationer: "Allt vi tillverkar här i USA är behov och aptit. Vi är världens mun. Andra länder tillverkar saker. 'Skicka det till USA. De äter det säkert.'"
Här i Sverige är det först på senare år ståuppkomik slagit igenom på bred front med Henrik Schyffert och Johan Glans i spetsen. (Hoppas ingen invänder mot att jag utelämnar Adde Malmberg och hans glada gäng, för det sorterar jag helst under "förstadium till ståupp". Komik som fortfarande har en bit kvar innan den faktiskt står upp på egna ben.)

I USA har den alltsedan Lenny Bruces dagar utvecklats och förädlats till den konstform det faktiskt är. Det kan vara svårt att tro i dag, men skådespelare som Eddie Murphy och Steve Martin var en gång i tiden alldeles utmärkta ståuppkomiker.
För alla tvivlare är det bara att gå in på Youtube och undersöka saken själva. Videotjänsten är nämligen perfekt för konsumtion av kortare humorklipp. Medan man väntar på att pastavattnet ska börja koka kan man fördriva tiden i sällskap av Bill Hicks, Dylan Moran, Jim Gaffigan, Louis C.K, Mitch Hedberg, Janeane Garofalo eller någon annan ur USA:s elitförband av komiker.
Det ser kanske lätt ut från parkett - eller kontorsstol - men många är de som vittnat om motsatsen. Inte minst Fadde Darwich som med gasen i botten slirat av vägbanan flera gånger och kört in i en vägg av pinsam tystnad och nervösa fniss. En näve kamelskämt och några rövarhistorier från skolgården är inte tillräckligt i dag.
Så, till alla aspirerande ståuppkomiker - och alla andra som gillar att skratta, för den delen - kan jag rekommendera att studera ovannämnda talanger. Och det gör man förslagsvis på Youtube. Åtminstone fram till nästa domstolsförhandling.

Publicerad i Dagbladet den 30 juni.