Vad ska man med regi till när man har en huvudrollsinnehavare som är ett drama i sig? Siouxsie Sioux rörelsemönster är en studie i mänsklig gränslöshet. Hennes dans är snarare en psykiatrisk diagnos, någonstans mellan "A clockwork orange"-Alex yvigheter och en harlekin (om än utan pinglor). Känslan av att vad som helst kan hända gör det omöjligt att slita blicken från skärmen. Det är lite som den här (länk) klassiska scenen. Siouxsies armar rör sig som väderkvarnar, runt, runt, som om de levde ett eget liv, i en koreografi som inte godkänts av "Idol"-juryn. Och låten behöver förstås ingen närmare beskrivning. Det ostämda pianot i slutet är egentligen bara en stegring av den allmänna stämningen i låten: en knarrande mystik, en urledvridning av tillvaron. Nog med ord, lyssna, njut och förhäxas.
MUSCLE AND MARROW
8 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar