Festivalsommaren - eller: slakten av en spargris

Festivalsommaren är i full gång.
Särskilt hårdrockspubliken riskerar att föräta sig på den buffé som musik-Sverige dukat upp.
Själv står man som åsnan mellan två hötappar, i valet och kvalet, i ångestens epicentrum.
Till och med Sundsvalls Gatufest går all-in på sin hand med rivig ruter.

Vi lever i gränslöshetens tid. På internet är allt bara ”ett musklick bort”. Möjligheterna är så många att ett felmeddelande dyker upp i hjärnan. All tankeverksamhet fryser och ens överjag slår på tangentbordet och spottar och svär och ser blått.
Så känns det ibland när man ställs inför en utsikt utan horisont, utan en bortre gräns. Det är ungefär som att dela ett tal med noll. Oändligheten öppnar sig under en och tanken får höjdskräck. Skåda, informationssamhällets Big Bang.

När man går igenom sommarens festivalutbud börjar man nästan ana att verkligheten sneglat en del på den virtuella världen, börjat införliva idén om bara ”ett musklick bort”. Eller som det heter utan ettor och nollor: bara en kort bilresa bort.
För ett par helger sedan gick Sweden Rock Festival (Sölvesborg) och Stockholm Jazz Fest av stapeln, och när du läser det här är jag i Göteborg på tvådagarsfestivalen Metaltown, som föregåtts av West Coast Riot, och som i morgon byter namn till Pier Pressure och blir en tummelplats för mer lättsam rock (Ånges stolthet Takida är ett av dragplåstren).
I synnerhet för hårdrockare är årets festivalsommar ett elddop i beslutsamhet. Utöver redan nämnda Sweden Rock och Metaltown stundar både Rockweekend (Söderhamn) och Get Away Rock (Gävle) samma helg som Sundsvalls Gatufest laddar med Accept, Europe, D-A-D, Mustasch och Electric Boys.
Och för att verkligen trycka till med klacken och vrida upp beslutsångesten till elva anländer den ambulerande festivalen Sonisphere i Stockholm den 7 augusti med namn som (håll i hatten nu): Iron Maiden, Mötley Crüe, Slayer, Iggy and the Stooges och Alice Cooper.
Därutöver finns förstås Peace & Love i Borlänge där man kan se Alice In Chains, Them Crooked Vultures, Meshuggah och Katatonia; Arvikafestivalen som lockar med In Flames, Khoma, Amorphis och Volbeat; och Storsjöyran i Östersund som försöker kittla sinnena med Crucified Barbara, Dream Evil, Avatar och, förstås, Europe – stadsfestivalernas grundskydd, musik för alla väder och alla åldrar.

Det finns med andra ord en del att ta ställning till i år. Valmöjligheterna tornar upp sig. I dag är livemusik så vanlig i skog och mark att den är på väg att bli en del av faunan. Är man ute och plockar bär är det nästan troligare att höra John Fogerty yla än det är att stöta på en hare.
Så skåda, musiksamhällets Big Bang.
Och slakten av en spargris.

Publicerad i Dagbladet den 19 juni.