En tv-serie om en tv-serie eller en tv-serie om en tv-serie

Ungefär ett halvt sekel efter alla andra börjar jag titta på "30 rock" och den är väl ungefär så bra som alla påstått. En tv-serie om en tv-serie. Briljant, givetvis. Jane Krakowski gör precis som i "Ally McBeal" en bra insats som dum blondin, medan Alec Baldwin spelar den han alltid gör: en framgångsrik äldre herre med någon form av chefsposition som får allt att låta som en sexuell invit. Det är en roll som är skräddarsydd för honom. Och att Tina Fey är mer av en komiker än en skådespelare gör förstås väldigt lite. Kanske är det rentav till hennes fördel. I komediserier är det i regel positivt om karaktärerna är endimensionella, stereotypiska. Jerry Seinfeld är ett skolexempel på det. Han är formidabel i "Seinfeld" - eftersom han där spelar en tillplattad version av sig själv - men skulle inte ens kunna göra en repliklös statistroll trovärdig i ett annat sammanhang. Hur som, "30 rock", riktigt styv serie.

I övrigt:
- Sonic Syndicate har släppt en video till låten "My own life" från den kommande skivan "We rule the night". Det är en radioballad som får James Blunt att verka farlig. På sätt och vis insåg man ju att det skulle sluta i den här gräddfilen till den amerikanska meningslöshetens hjärta. Lär spelas på högsta volym på så kallade frat parties i studentkorridorerna. Ni kan se videon här (länk).
- Desultory är tillbaka! Kommande skivan "Counting our scars" är death metal när den är som allra, allra bäst. Får rysningar bara av att tänka på melodierna. Blodisande som det heter.
- Och slutligen en liten sammanfattning av Gatufesten i Sundsvall, med betyg inom parentes: Lions Share (3), Europe (3), Kent (4), Electric Boys (4), Dead by April (2), The Ark (4), D-A-D (3), Hoffmaestro & Chraa (3), Mustasch (2) och Accept (4). Sammantaget klart bättre än förra året.