Eurovision är ungefär som en jukebox på Guantanamobasen - något man utsätts för om ens psyke fortfarande är helt efter skendränkningen i rummet intill.
Och Christer Björkman, som 1992 kom till insikt om att "i morgon är en annan dag", saknar bara hornen i pannan för att vara en värdig tronarvinge i the land down under (Australien alltså).
Fast i rättvisans namn måste det skjutas in att undantag finns, om än aldrig så små. Glimtar av något som påminner om kvalitet i denna kulturskymning. Ett av dessa undantag lystrar till det högst begränsat coola namnet Vanilla Ninja. Gruppen består av tre estniska tjejer som i 2005 års upplaga av Eurovision tävlade för Schweiz med ett bidrag som lystrade till det högst begränsat coola namnet "Cool vibes".
Här slutar raljerandet. Av den enkla anledningen att låten är immun mot sådant.
Med en stråkförstärkt dramatik som inte står Madonnas "Frozen" efter är det en rocklåt som iglar sig fast i medvetandet. Framför allt versen, med Lenna Kuurmaas försiktigt spruckna röst, imponerar.
Vanilla Ninja har tydligen firat blästrande framgångar i både Tyskland och Österrike, utöver stjärnstatusen i sitt hemland Estland. Senaste skivan, "Love is war", har faktiskt ett par helt okej poprockdängor. Fast ingen lika bra som "Cool vibes" förstås:
MUSCLE AND MARROW
8 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar