Hårdrocksarkeologi #1: Cerebus

För fem, sex år sedan gick jag i tjänst som hårdrocksarkeolog. Under en kort men intensiv period grävde jag fram allt från fossiliserat bajs till värdefulla artefakter. Ett av dessa föremål var Cerebus "Too late to pray", släppt 1986 av fem North Carolina-bor, med ett omslag som visar ett post-apokalyptiskt ruinlandskap med skugglika urtidsbestar i förgrunden.
Nej, det rör sig inte om någon riffstaplande thrash metal. Cerebus lirar heavy metal med melodier tydliga som julgransbelysning. Det är framför allt en låt jag minns, "Distant eyes". Med ett intro som påminner om en Metallica-ballad med lingonbudget drar den så i gång med ett riff som sitter stadigare i sadeln än Iron maiden. "Distans eyes" är definitivt en bättre galopphäst än Hero eller någon annan havremoppe från serietidningsvärlden, och luktar dessutom mindre.

När polarna envisas med att spela "The trooper" eller "Run to the hills" på förfesten avfyrar du den här raketen i stället. Alla som protesterar bör omgående underkasta sig en sinnesundersökning.