Kamelot visar vägen för power metal: Goethe och Grieg

Som ett litet krya på dig-kort tar vi i dag och uppmärksammar Kamelot-sångaren Roy Khan. Sedan en tid tillbaka är han sjukskriven, enligt gitarristen Thomas Youngblood för utbrändhet (eller stressrelaterat utmattningssyndrom som jag fick lära mig att det heter när jag vikarierade som allmänreporter på Vestmanlands Läns Tidning). Låt oss hoppas att han som norsk medborgare får ut sin sjukpenning och inte tvingas ut i arbetslivet av kälkborgerliga politiker. Fick Lena Adelsohn Liljeroth bestämma skulle han antagligen arbetsträna i ett coverband på Hurtigrutten. Å andra sidan ser hon inte skillnaden på Beethovens nionde symfoni och Sean Banans fjärde listetta, så...

Därför kan vi inte heller begära att hon ska se de konstnärliga värden som Kamelot lägger i dagen. Inte för att den norsk-amerikanska orkestern presiderar över det avantgardistiska rådet eller något åt det hållet. Musikaliskt är det snarare reaktionärt än revolutionärt. Inspirationskällorna heter Johann Wolfgang von Goethe ("Faust") och Edvard Grieg (låten här nedan, "Forever", innehåller stycken från "Solveigs sång", i sin tur lyft från tonsättningen av Henrik Ibsens "Peer Gynt").

Sättet Roy Khan rör och för sig på scenen är sannolikt rester från hans teater- och operastudier. Ibland är det så mycket längtan och trängtan och högromantiskt lidande att han framstår som power metals svar på den unge Werther. Hellre det förstås än att han tar på sig slängkappan och ställer sig i kön för att folkbokföra sig som draktämjare á la 50 procent av alla power metal-band.

Nu lyssnar vi på "Forever" och önskar herr Khan ett kvickt tillfrisknande.