Hellre jagad av vargar än lyssnar på Creed

Vargens fiende #1

Det låter som en Norgehistoria, och är det också. Från vårt grannland i väst kommer en nyhet som kan användas som slagträ i debatten om den kontroversiella vargjakten. Det handlar om en 13-årig gutt som på vägen hem från skolan omringas av en flock vargar. Av hans handlingssätt att döma är han inte medlem i pojkscouterna. I så fall hade han sannolikt agerat annorlunda: spelat död, täljt till en älgstudsare av några grenar eller bjudit vargarna på nyponsoppa. Vad som helst egentligen, förutom den taktik han väljer att anförtro sitt liv till.

Så, vad gör han?

Han tar av sig hörlurarna till sin mobiltelefon och vrider upp till maxvolym. Ur de små membranen strömmar nu en toxisk häxblandning; senapsgas som kristalliserats till ljudvågor. Ja, 13-åringen har släppt lös Creed i det vilda. De blodtörstiga rovdjuren reagerar som om det vore ljudet av en nära förestående naturkatastrof och lägger svansen mellan benen och sjappar.

Helt ofrivilligt har den amerikanska rockgruppen förvandlats till ett argument mot den licensjakt på varg som hetsigt diskuteras och debatteras runtom i landet. En ljudkanon som ger eld med låtar som "Lullaby", "Wash away those years" och "Torn" ger - om vi ska gå på Norgehistorien - bättre skydd för boskapsuppfödare än elektriska stängsel och taggtråd.

Med ens fick Creed en praktisk nytta. Kanske är det ändå så att vi alla är bra på någonting. Vissa på att skriva musik, andra på att skrämma vargar.

Artikeln läser ni här (länk).