Muser - från mytologiska skönheter till trätobröder

Senast de sågs var natten till lördagen 330 år f.Kr.
Kulturutredare befarar nu att de kan vara döda.

Musernas försvinnande är en tragedi för konsten.


Den här texten finns ännu inte inläst som ljudkrönika av Dramatenskådespelaren Johan Rabaeus, men med tanke på det högstämda anslaget i ingressen är det nog bara en tidsfråga. Och som ni snart ska se finns det anledning att ha en berättarröst som kan recitera Shakespeare som om libidon hängde på det.
För ungefär så här börjar den här krönikan, som en annan skoluppsats (väl godkänd): Redan de gamla grekerna... Ja, jag är ledsen men det är där vi måste inleda vår resa. Som med så mycket annat - till exempel diskus och souvlaki - är det i antikens Grekland muserna har sitt ursprung.
Sokrates och Platon - ler och långhalm långt innan bonniga svenska uttryck var uppfunna - hävdar att alla människor föds med en fullständig kunskapsbank som man genom utbildning kan låsa upp, fack för fack. Muserna är i det här exemplet de som håller i nyckelknippan (ej att förväxla med dvärgarna i "Fångarna på fortet").
Fast är det något muserna är ihågkomna för i religionsböckerna är det som beskyddare av de sköna konsterna; de som handlägger konstnärers ansökningar om inspiration.

Från antikens mytologiska väsen blir de sedan alltmer kroppsliga och förmänskligade, tills de en dag måste gå och skatteskriva sig som vilken vanlig dödlig som helst. Författaren Dante Alighieri har sin Beatrice och Francesco Petrarca sin Laura.
I modern tid är kanske det mest kända exemplet John Lennon och Yoko Ono. Beatles-ikonen ska ha beskrivit sin livsledsagerska som ett sökljus och betraktat henne som en läromästare. "Drömmen vi drömmer tillsammans är verkligheten", som Yoko poetiskt skildrade deras relation.
Utan Lou Andreas-Salomé - som hade tete-à-tete med bland andra Friedrich Nietzsche och Sigmund Freud - är det högst osäkert om Rainer Maria Rilke fått rätsida på sina Duinoelegier.

På nittonhundratalet inleddes sedan försök att tolka och dechiffrera inspirationens natur med hjälp av kvantmekanikens verktygslåda: att det egentligen bara handlar om energier, subatomära partiklar och annat smått och gott - med betoning på smått - som under rätt omständigheter kan förvandlas till den där snöflingan som utlöser lavinen (läs: inspirationen).
Vad den här osexiga förklaringsmodellen innebär för musan är svårt att säga, men om de tidigare bodde på Olympen har de nu hyrt in sig i en barack i partikelfysiklaboratoriet CERN.
Kanske är det därför de lyser med sin frånvaro i musiken i dag. I rockjournalistiken skymtar flick- och pojkvänner bara förbi som det där man lämnar kvar hemma när man drar ut på turné (eller ännu värre: som den direkta orsaken till den sämsta låten på den nylanserade skivan, den totalt oinspirerade balladen).
Fast det är klart: en musa kan lika gärna vara en vän, helt utan romantiska komplikationer. Som vi lär oss av Vincent van Gogh och Paul Gauguin.
Kanske är det i stället inom banden vi får söka den moderna musan. Simon & Garfunkel, Hetfield & Ulrich, Jagger & Richards, Björn & Benny och så vidare (betydande kvinnliga musiker är ju oftast på solokvist).
Muserna är alltså upphittade, om än i annan skepnad än när de försvann. Patriarken Zeus uppges vara lugnad av beskedet.

Publicerad i Dagbladet den 3 december.

4 kommentarer:

Alexander. O sa...

Himmel och hav, Yoko Ono var definitivt en vacker kvinna i de gyllene tiderna av hennes liv. O ni vackra folk, hur jag avundas er.

Rätt kul hur lilla Yoko liknar Meiko Kaji så att man nästan - om man inte visste bättre - skulle kunna få sig att Yoko vore Kajis lilla morsa. Stjärnor på himlen att Yoko blev med barn när hon var 14, men i syfte att inte befläcka familjens heder bortadopterades hennes biologiska dotter - dottern skulle då ha varit Masako Ota, senare känd som den kallt strömmande vackra och begåvade Meiko Kaji. Stjärnor och månen, ack så farligt det kan vara att drömma...

...Ööh... Jo... Just det...

Under en kortare period var ju paret Yuko Sueta och Toby Driver själsfränder inom den korntemporära konstens värld. Sueta var en filmskapare och lyriker som skrev texten till det som senare blev 'Coyote', det 4:e Kayo Dot alstret: http://www.self-titledmag.com/home/2010/04/20/test-pressing-an-exclusive-stream-of-kayo-dots-coyote-lp/

I början skulle det vara så att Toby skulle skriva och framföra musiken till en kortfilm som Yuko skulle producera. Projektet blev dock inte av, men Toby bestämde sig för att använda musiken till ett nytt Kayo Dot album.

Yuko avled 2009. Hon hade bröstcancer.

Men Yukos död inspirerade Toby Drivers nästa projekt, Tartar Lamb II: Polyimage of Known Exists. krypande Dystra vågor som lindrar sig runt hörselgångarna - det är ibland den soniska form tar sig an - http://vimeo.com/18797493

Dagens moderna, aktiva Punk-par skulle då vara Topon Das & Mélanie Mongeon: http://exclaim.ca/Interviews/FromTheMagazine/bond_of_fuck_facts

Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på dessa 2 vuxna knattar. Kanske till och med mer än bara lite.

Alexander. O sa...

Hmmm, vid närmare eftertanke inser jag nu att min tidigare kommentar egentligen inte har någonting att göra med det du skrev. Aja, trots det blev världen varken en sämre eller bättre plats.

David Noaksson sa...

Vid ytterligare lite närmare eftertanke borde du kanske plöja upp en egen fåra i bloggosfären, om du nu inte redan har gjort det. Får intrycket att du i alla fall inte lider brist på funderingar och ämnen att spinna lite text kring.

Alexander. O sa...

Jo jag har faktiskt en egen blogg, min gode herre. De senaste månaderna har jag dock prokrastinerat, och bara varit i en enda yrsel av mörk dimma. Eller nåt...

Men du kan ta dig en titt: http://www.grinditlive.blogspot.com/

De 2 inlägg jag skrivit hittills är inte speciellt välformulerade, och jag rusade fram texterna över 2 nätter. Det är slarvigt och på högsta nivå amatörmässigt. De är kvar tills vidare, men ingen läser ju skiten så det är lugnt.

Jag planerar på att ta ner inläggen ganska snart och skriva det jag egentligen vill ha fram. Discordance Axis, GridLink och 'Neon Genesis Evangelion' förtjänar mycket bättre.

Men passa på och var med i den exklusiva skaran av följare som fått privilegiet att få en gratis lektion i hur man inte ska skriva blogginlägg, och att rusa fram saker inte är bra för hälsan.

Skicka en kommentar