Få musikstilar hånas lika öppet som välproducerad rock med stora refränger och snygg stämsång. AOR, som genren ibland kallas, är hackkycklingen nummer ett bland kritiker. Delvis för att ytan är så välpolerad att musikerna använder den som en helfigursspegel för att helt gå upp i sin egen förträfflighet. Delvis för att allt som låter stort och svulstigt ifrågasätts inom populärkulturen. Autenticitet, med allt vad det innebär. Så här avslutade till exempel Fredrik Strage sin recension av Mr Big när de spelade på Berns förra året:
Mr Big är inget band för vanliga dödliga. Det är bandet för dig som har hästsvans, gitarrväska hängande över axeln och anser att musikalisk kvalitet kan mätas i antalet ackord per minut.
Strage har - som oftast är fallet - en poäng. Men, det finns bra AOR. Av den anledningen har jag ställt samman en Spotifylista med fullständigt ocreddig musik. Från superkända låtar som Bee Gees "You win again", Totos "Africa" och Bostons "More than a feeling" till mer obskyra namn, som Domain, Zeno, Fate och Dare (precis som man kan identifiera en amerikansk metalcoregrupp på att de har tre ord i bandnamnet är det bland mjukrockare kutym att gå under korta en- eller tvåstaviga ord, typ Magnum, Signal, Shy, Touch, Styx, Asia etc).
Spellistan hittar ni här (länk).
Som bonus ger jag er två låtar som tyvärr inte finns på Spotify. Erikas "Cold winter night" och "It's criminal" med Pride of Lions.
Inlägg
MUSCLE AND MARROW
8 år sedan
5 kommentarer:
Minsann, David! Att du hade en fäbless för pudel-donnan Erika Norberg-Malmsteen-o.s.v. var en smärre ögonbrynshöjare!
Det är bara tuffa close-upskribenter som dissar gubbrock. Tyketto är annars ett band jag gärna ölar till. Och TNT. Och Icon och så vidare.
Den dag man bryr sig om vad tuffa slayerfans tycker är det bara att skjuta sig själv i hjärnan.
Bra musik har inget förnamn.
Thomas: Framför allt den skivan jag gillar med Erika, "Cold winter night". Grym.
Fredrik: Inte riktigt, va? Hur vanligt är det med personer som öppet tillstår att de älskar Journey eller Survivor? Utan att kasta in brasklappen "guilty pleasure", dvs. Inte bara bland Slayer-fans eller tuffa Close-Up-skribenter som AOR hånas.
Apropå fantastiska Icon gjorde jag ett inlägg om dem för ett år sedan eller så:
http://dnoaksson.blogspot.com/2009/07/hardrocksarkeologi-2-icon.html
Hånar, inte hånas.
Du kanske har trångsynta kompisar. De flesta trångsynta brukar annars skriva på Close-up. Dina kompisar skriver således på Close-up. 8)
Så jag håller fast vid min tes. Du kommer att förstå med åldern. ;) Ju äldre man blir, ju mer ger man upp. Då slutar man bry sig om vad andra tycker.
Icon var jävligt bra! Samt de band du nämnde. Och de jag nämnde.
Jag trumfar till och med med: return, men det skryter jag inte med ännu. Så gammal är jag inte. hehe
Totos "Africa"? Nu behöver vi Deathspell Omega mer än någonsin (en åsikt som förmodligen ger dig vatten på din AOR-kvarn).
Skicka en kommentar