Negură Bunget"Vîrstele pămîntului"
(Code 666)
Betyg: 4
Rumänska Negură Bunget har stått upp till halsen i lovord de senaste åren. Så gott som varenda recension har haft en krämig fyllning av superlativ. Särskilt senaste skivan "Om" (2006) fick kritiker att tala om en milstolpe inom black metal.
En hel del har hänt sedan dess. Förra året lämnade tre medlemmar bandet och reinkarnerade sig som Dordeduh. Kvar stod visionären Negru. Han bestämde sig för att fortsätta, och det beslutet kan man inte gärna invända mot när "Vîrstele pămîntului" radar upp det enda goda argumentet efter det andra, låt för låt.
Negură Bunget - som betyder mörk dimmig skog - är inte vad jag skulle kalla ett svårlyssnat band. Däremot begär de ens tålamod i pant. Låtarna leker kurragömma med konventioner, tar skydd bakom stora ljudkulisser och rör sig i obanad terräng med xylofon och träblåsinstrument. Black metal är med andra ord en alldeles för trång beteckning för det här bandet.
Vad är det då? En upplevelse, det är vad det är.
The Ocean"Heliocentric"
(Metal Blade)
Betyg: 3
The Ocean är ett band jag gärna kallar utforskande. Gränserna är som ett rev av flytbojar. De guppar runt och låter sig flyttas omkring, allt beroende av musikens lufttryck, yttemperatur, textur, siktdjup.
Med andra ord, bandnamnet ger en alla nycklar man kan tänkas behöva för att förstå sig på "Heliocentric" (som för övrigt är första delen i ett större tematiskt verk, andra delen "Anthropocentric" släpps i oktober).
I en låt som "Ptolemy was wrong" rör sig cirklarna långsamt utåt, som ringar på vattnet, och blir till en vågskvalpande ballad med stillsamt piano, melankolisk sång och fläktande stråkar. Som kontrast har vi "Firmament" där de tunga gitarrerna river i seglen och trummorna piskar upp havets vrede. Då påminner det mer om en egenfiltrerad blandning av Cult of Luna, Neurosis och Isis. Postrock och metal, med progressiviteten som hävstång.
Utforskandet fortsätter.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar