Darkthrone"Circle the wagons"
(Peaceville)
Betyg: 4
Min första skiva med Darkthrone var "Panzerfaust" (1995). Då handlade texterna om permafrost och vargavinter och fjällvandringar. Musiken var black metal i ohyvlad produktion. Disten fastnade som flisor i öronen.
Femton år senare sjunger de eviga parhästarna Nocturno Culto och Fenriz om hur det är att jobba på posten: "21 years of minimum wage / Got no problems with manual labour"
Nog alltid har norrmännen ömsat skinn på vägen. Titeln på en tre år gammal mini-cd förklarar vad det handlar om: New wave of black heavy metal. Alltså: heavy metal i stället för bister black metal.
Fenriz samlande på obskyr 80-talshårdrock (Manilla Road, Heavy Load, Cirith Ungol) ringlar sig som en spottkobra genom skivans nio spår och bildar ormgrop tillsammans med rå proto-thrash, crustpunk och - någonstans i bakgrunden, som en osalig ande - lite black metal. Darkthrone-puritaner himlar med ögonen. Själv går jag ned på knä och dyrkar.
Crashdïet"Generation wild"
(Gain)
Betyg: 4
Tre skivor och tre olika sångare. Stockholmska Crashdïet har gått många ronder i ringen mot missödet. På "Generation wild" reser de sig upp på nio och får snart igång fotarbetet igen. Första riffet i första låten, "Armageddon", är en högerkrok som får en att tappa andan. Därefter står man som en slagpåse och försöker blockera den ena låten starkare än den andra. Tio låtar och fyrtio minuter senare har man så mycket blodsmak i munnen att man kan öppna en blodcentral.
Crashdïet är verkligen i toppform och flera av låtarna - "Down with the dust", "Save her", "Generation wild" - har lackerats med en tidlöshet som får dem att kännas som moderna hårdrocksklassiker.
Gillar man stora arenarefränger, svettiga melodier, tuperade hår och ja, 80-talet i största allmänhet, vill man inte missa den här skivan.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar