Sms-konversation för dummies: Så här genar du från Scatman John till spoken word-frukt, en steg-för-steg-guide

Lördag kväll, sitter på en rockklubb i Sundsvall och dricker kaffe, recensionsblocket framför mig. Då är det någon som vrider upp volymen och Millencolins "Mr Clean" strömmar ut från högtalarna. En kaskad av minnen från tiden då ens liv sprang i cirklar kring pingisbordet på ungdomsgården och folk gick omkring med mazarinsmulor på sina Wu-Tang Clan-hoodies. Skickar ett sms till Sveriges mest devota Scatman John-fan (Scatman John förskrivs i regel som ångestdämpande medel till personer som försöker bryta med sitt kapsylsamlarberoende) och följande konversation utspinner mellan oss, med smala populärkulturella referenser till Millencolin och "Pentagon"-sketcher.

Jag: Här spelas det Mr Clean. Bättre än Scatman.
Gedda: Mr Clean är magisk. Hela bananskivan egentligen. Men bättre än Scatman? Nja...
Jag: Ja, och Leona som lovar gratis inträde. Vilken tjej.
Gedda: Tror hon är kompis med Fazil. Vilken kille.
Jag: Som i sin tur har känslor för Dole's talangscout, Chiquita Chaser.
Gedda: Längesen han hittade någon talang dock. Senaste rapporterna gör gällande att han letar bra litchi i Skövde. Storbananen -85 var nog en one hit wonder.
Jag: Synd på sån rar ärta. Litchi luktar fruktsnobbism lång väg. Vem tror han att han är? Det gick utför när han började tappa kontakten med gräsrötterna.
Gedda: Hittade en kortare intervju med honom på frukt.helst.nu: "Banan är en fuffens-frukt. Känns banal. Det handlar bara om bra råvaror." Han verkar ha tappat det.
Jag: Herregud, bara en tidsfråga innan han börjar svamla om att man äter med ögonen. Tycker det är dags att han spänner litchin i en båge och kräver dess tystnad.
Gedda: Haha. Finkulturell spoken word-frukt. Absolut en genre för Chaser att ta tag i.
Jag: Ganska smal genre, men definitivt nåt att testa. Ett granatäpples bekännelser. Smultronstället. Funderingar från ett kärnhus...