Steampunkat "Tusen och en natt"-epos eller politiskt plakat?

En stor del av årets nyhetsrapportering har kretsat kring den så kallade "arabiska våren" och de folkliga uppror som fortplantat sig över Nordafrika och Mellanöstern. I Tunisien gick det förhållandevis lugnt till, eftersom landets ledare Zine el Abidine Ben Ali fattade vinken - det vill säga, att hans moraliska inkassokrav inte längre gick att skjuta upp - och därför flydde fältet.

Hur det här har påverkat det tunisiska bandet Myrath är en öppen fråga. Som musikjournalist gör man sig då och då skyldig till övertolkning och läser in för mycket i artisternas framtoning och tror sig höra kritik mot den försvagade a-kassan i ett tonfall eller en pausering som låter misstänkt socialdemokratisk.

Lite så är det när man lyssnar på låtar som "Under siege", "Merciless times" och "Time to grow" från Myraths nya fullängdsalbum "Tales of the sands". I sammanhanget är titlarna anslående, förstås, men med undantag för den sista är de ändå rätt hårdrockstypiska. Och skivomslaget, med en utsmyckad kamel, en sidendraperad skönhet, en trattgrammofon, en läderinbunden bok och en halvt hallucinerad ökenfästning, känns mer som ett steampunkat "Tusen och en natt"-epos än ett politiskt plakat.

Funderingar som dessa gör möjligen "Tales of the sands" lite intressantare, men inte bättre. Skivan är tillräckligt bra för att ta sig fram för egen maskin, utan draghjälp från braskande omständigheter. Tycker du att Orphaned Land släpper skivor alldeles för sällan och/eller att musik i första hand ska vara bra, ja, då har du ingen tid att förlora. Upptäck i dag (förslagsvis på Spotify).