Skivrecension: Corroded

Corroded
"Exit to transfer"
(Ninetone Records)
Betyg: 3

En gång fick jag frågan av en vän vad den rockjournalistiska glosan "bredbent" egentligen betyder. Minns inte riktigt vad jag svarade, men fick jag samma fråga ställd till mig i dag skulle jag antagligen lägga Corrodeds nya platta "Exit to transfer" på skivtallriken.
Ångebandet ger en lika uttömmande som pedagogisk definition av ordet. En låt som "Piece by piece" är rena Powerpointpresentationen av begreppet.
Med tanke på den geografiska hemvisten är det frestande - men kanske framför allt: bekvämt - att beskriva Corroded som Takidas bångstyrige lillebror. Musikaliskt är de utskott på samma släktträd, även om Corrodeds rock är mer råbarkad, med knotiga riff och en tyngd lika känslig som ett skruvstäd.
För att spika dit en referensram kan man säga att det är mer Mustasch än Nickelback, mer Disturbed än Soundgarden.
"Exit to transfer" är i mångt och mycket en naturlig uppföljare till fjolårets "Eleven shades of black". Båda skivorna innehåller elva låtar och klockar in på ungefär fyrtiofem minuter. Sångslingorna och refrängerna är av den art att de låser in sig i minnets bankfack efter en lyssning och arrangemangen känns ritade med linjal.
Är det något man kan kritisera Corroded för är det just förutsägbarheten, att de aldrig lämnar sin säkerhetszon. Det är som om de målat in sig i ett hörn där de har kontroll över varenda kvadratmillimeter, men där svängrummet å andra sidan är ytterst begränsat. Ångesönerna är ruggigt kompetenta och uppvisar stor hantverksskicklighet, och kanske är det anledning nog att bryta upp och söka nya betesmarker för inspirationen, innan det där hörnet blir alltför inmutat.
I det avslutande spåret "Headstone" anas en vilja att expandera soundet. Jag håller tummarna för att det anger kursen för vad som komma skall.

Publicerad i Dagbladet den 2 oktober.