Ögat ska ha sitt - eller: årets snyggaste skivomslag

För en tid sedan skrev jag en krönika som i rubrikform kan sammanfattas så här: Ingen bryr sig längre om skivomslag. Det är ingen avancerad iakttagelse, och det är just därför den är så viktig (jämför med en invecklad kulturanalys som leder i bevis att postmodernismens grepp om omslagskonsten fått ledvärk och att vi nu befinner oss i ett -ism-vakuum; den informationen arkiveras i dokumentförstöraren). För att åtminstone dra mitt lilla strå till stacken lyfter jag här fram årets snyggaste skivomslag, hundraprocentigt subjektivt och utan akademiska tillsatser. Som en ökänd bloggare en gång sa: Jag bara kör.

Wolves in the Throne Room - Celestial Lineage
Bilden ser ut att vara tagen med en undervattenskamera från 50-talet i en trollskog á la John Bauer. Om inte det är argument nog kan man kravla tillbaka till den sten man kom från.

Graveyard - Hisingen Blues
Jag älskar den här skivan, kanske ännu mer för omslaget än för musiken (som givetvis är suverän den med). Vad de gör i en träskmark i Amazonas inland vet jag inte, men den får mig att tänka på Paul Theroux' "Moskitkusten" - som för övrigt filmatiserats med Harrison Ford i huvudrollen - och det räcker som omdöme.

Leprous - Bilateral
Svamparna som tornar upp sig i bakgrunden är antagligen konstnärens matsedel, för i förgrunden ser vi: en myrslok som används som dragdjur för en behornad sjöjungfru i en tillbringare med citronlemonad. Drycken pumpas upp och in i en fastbunden homo sapiens som verkar måttligt road av det hela. René Laloux jublar i sin grav.

Red Fang - Murder The Mountains
En färglagd psykos eller en konspirationsteoretikers mardröm? (Bilden är, kan man gissa, en fri tolkning av Illuminatis emblem: en pyramid med ett allseende öga i toppen.) Cirkeln gör att det känns som ett titthål in i ett annat universum, kanske det som HP Lovecraft benämner som "mellan dimensionerna".

Necros Christos - Doom of the Occult
Undergångsromantik så som den såg ut på 1500-talet? Det kanske rentav är en etsning från anno dazumal. Vad vet jag. Påminner mig hur som helst om Giovanni Battista Piranesi (1720-1778) som jag har på väggen här hemma.

In Extremo - Sterneneisen
Ett ord räcker: steampunk!

Morbus Chron - Sleepers in the Rift
Ser ut som om HP Lovecrafts Cthulhu hackat sig in i Disneystudions grafikmotor. Eller som om konstnären sträckläst "My little pony" samtidigt som han stirrat på omslaget till Carnages "Dark recollections". Bestäm själva (alternativt, hitta på en bättre beskrivning).

Negură Bunget - Focul Viu
Orden som ringlar sig likt Midgårdsormen över omslaget läser: Transilvanian black metal art. Bättre kan varken omslaget eller musiken beskrivas (Marknadsdomstolen borde lyfta fram "Focul Viu" som ett föredöme när det gäller hederlig och samvetsgrann produktlansering).

Mastodon - The Hunter
Hör först och häpna sedan efter behag: den där tjuren är inte en datoranimation utan ren och skär hantverksskicklighet. Är det spiran på en totempåle eller en maskeradkostym för karnevalen i Rio? Nej, det är bara Mastodon.

Aderlating - Spear of Gold and Seraphim Bone
The Knife möter Ghost i en djuphavsgrav.