Arenor - det nya miljonprogrammet

Överallt dyker nya arenor upp runtom i Sverige.
Det påminner om en epidemi.
Nu är det dags att vi vaccinerar oss mot det här vansinnet.

Först, låt oss besinna allas vår verklighet, den som vi faktiskt bor och verkar i. Vi går direkt på musikbranschen, som de senaste åren skakats i sina grundvalar och på det mest genomgripande sätt stöpts om utifrån marknadens förändrade villkor.
Mycket tack vare internet och nya distributionsformer har gamla maktstrukturer brakat samman och i dess ställe har en annan verklighet sakta men säkert tonat fram. En verklighet där jordmånen inte lämpar sig för att odla fram nya megastjärnor, inte ens med storbolagens gödslande av kapital.
I takt med att valmöjligheterna ökar blir det allt svårare för skivbolagen att mobilisera massorna och generera intresse för endast en artist. I stället ökar antalet band i kategorin små till medelstora, samtidigt som grupper i storleksordningen Rolling Stones lever på lånad tid och framstår som den moderna världens mammutar.
Det här kan man tycka vad man vill om - och det är väl framför allt majorbolagen som inte ser på utvecklingen med blida ögon - men vill man överleva i denna nya verklighet måste man villkorslöst lära sig att förhålla sig till den; återfå orienteringsförmågan och utveckla ett nytt navigationssystem som kan lotsa en i de nya farvattnen.
Annars går man förr eller senare på grund och sjunker som en sten.

Med det här som bakgrund framstår de nya arenor som byggs och har byggts runtom i Sverige som rena förlustprojekten. Det är nästan jämförbart med att klubba igenom ett beslut om att bygga fler lägenheter i en kommun när det fortfarande står tusentals tomma och alla prognoser pekar på en nedåtgående befolkningstrend.
Bara i tvärtom-världen kan ett sådant beslut motiveras rationellt.
Ända byggs det som aldrig förr.
Enligt en kartläggning Dagens Nyheter gjorde i veckan har det uppförts 32 nya arenor i Sverige under de senaste 10 åren.
Samtidigt beräknas två nya jättearenor stå färdiga i Stockholm om två år: Nationalarenan med en kapacitet på otroliga 65 000 åskådare och Stockholmsarenan som ska kunna svälja 40 000 konsertbesökare.
Göteborgs replik på det här storhetsvansinnet är att förbereda en utbyggnad av Ullevi. Det kommunala bolaget Got Event har fått grönt ljus på sin anhållan om att öka publikkapaciteten med 17 000 personer, från 58 000 till 75 000.
Här bör man påminna sig om att de artister och band som med uppbjudandet av all sin strålglans kan locka sådana horder av folk mer eller mindre räknas på en hand. Det kan också vara i sin ordning att fråga sig om vi verkligen vill ha Bruce Springsteen, Iron Maiden, Metallica, Madonna, AC/DC och Rolling Stones i Sverige vartenda år.
För flera av dessa elefanter är det dessutom bara en tidsfråga innan de lägger av - alternativt tacklar av, till den grad att intresset svalnar och de stora arenorna ekar allt tommare.
Vad som i dag kallas visioner kan i morgon vara symboler för en naiv optimism.
Nästa gång verkligheten ringer, svara. Den kan faktiskt ha något viktigt att förtälja.

Publicerad i Dagbladet den 5 november.