En doft av festivalsommaren i höstmörkret

Utanför fönstret generalrepeterar vintern för den stora premiären.
Flyktvägarna från verkligheten blir allt mer trafikerade.
Det är nu vi behöver tv-program som ”PSL på festival”.

Ingen tid på året är lika människofientlig som vintern. Om kung Bore vore en riktig person skulle han stämplas som terrorist och vara efterlyst världen över. Hans framgångar på ”most wanted”-topplistan skulle vara exempellösa. En riktigt jävlig snöstorm är vapnet som Usama bin Laden har våta drömmar om.
Här uppe i Norden är vi förstås så luttrade att vi bara muttrar något ohörbart och stänger dörren om oss när vintern drar fram med ett bombbälte runt midjan. Vi låser den bistra verkligheten ute och dövar oss med tv, film, böcker, modellbyggen och fjärilssamlingar.
Själv medicinerar jag med ”PSL på festival” – en dokumentärserie i åtta delar som sänds tisdagar klockan 22.45 i SVT2.
PSL är musikjournalisten och programledaren Per Sinding-Larsen och det är alltså han som är på festival.
Så här långt har han avverkat den trendiga popfestivalen Way Out West, den mindre trendiga Sweden Rock, liksom Peace & Love och Hässleholmbaserade Siesta!
Vad programmet gör är att gräva en tunnel tillbaka till sommaren. Snarare än en specifik festival är det en årstid som porträtteras. En stämning, en känsla – det som ligger i luften, för att tala med Tomas Ledin.

Styrkan i programmet är just att det är så anspråkslöst. Per Sinding-Larsen håller sig i bakgrunden och förklarar sällan mer än nödvändigt. Frånvaron av nöjda festivaldirektörer som redovisar vinstsiffror och berättar om de nya storbildsskärmarna är befriande.
Som tittare vallas man i stället runt på festivalområdet, får stifta bekantskap med personer både framför och bakom scenen.
Klippen är ibland lite tvära, men förstärker bara känslan som brukar genomsyra de flesta festivaler, känslan av att precis vad som helst kan hända – var som helst, när som helst. Alla reglage står på tio och intrycken filtreras genom en distpedal.
Artistintervjuer och kuriösa inblickar, som att Axl Rose alltid reser med en legitimerad kiropraktor och kräver ett särskilt rum eller tält för sin gymutrustning, blandas med närbilder på leriga gummistövlar och tältpinnar.
Det är bilder som jagar kylan på dörren och som tills vidare får en att uthärda kung Bores skräckvälde.

Publicerad i Dagbladet den 17 november.