Veckans recensioner: Marduk + Mustasch

Marduk
”Wormwood”
(Regain Records)
Betyg: 4

Stjärnorna släcks och ändlösheten kastar sig över en. Mörkret är så kompakt att man kan krama bollar av det. Norrköpings Marduk kan det här med att besvärja fram sinnestillstånd som får en att vilja dricka blod ur människokranium och bita huvuden av fladdermöss (meddelande till moralens väktare: jag har koll på gränsen mellan verklighet och fantasi).
Allt sedan starten 1990 har mörkerfursten Morgan Steinmeyer Håkansson (gitarr) skickligt utvecklat den musikaliska black metal-formeln och tack vare Funeral Mist-sångaren Ariochs inträde – eller Mortuus som han kallar sig i Marduk – har låtarna fått ett djup som gör lyssnaren osäker på var, och om, bottnen finns. Samtidigt har uttrycket expanderat och i den avslutande ”As a garment” får den ensamvandrande basslingan en att gripa efter referenser som Primordial. Fast Marduk är som alltid bäst i det blästrande snabba, när ens koncentration kilas fast i ett skruvstäd och man skickas till den yttersta dagen utan att passera gå.

Mustasch
”Mustasch”
(Regain Records)
Betyg: 2

Som vanligt när det gäller Mustasch har låtarna huggits fram med yxa och Ralf Gyllenhammars sång är som fastvuxen, omöjlig att rubba. I stunder är det nästan så hårdhudat och okänsligt att man kan använda musiken som ett skyddsvärn, ett pansar mot världen.
Det behöver inte enbart ses som kritik. Mustasch vet att leverera, står för en trygghet som inte ens ett försäkringsbolag kan ta upp kampen med. Tyvärr gör det också att spänningen blir låg, sällan mer upphetsande än att slicka på ett niovoltsbatteri.
Visst, i ”Desolate” skjuter man in lite folkton och gör hårdrock av en gånglåt, och i ”I’m frustrated” försöker man sig på balladmys framför den öppna spisen. Hur det går? Rätt ned i diket och med en självrisk som kostar mer än tiden du investerat.
Resterande material är klart dugligt, men saknar spänst och driv. Man väntar och väntar på den där förlösningen, och väntar och väntar och… här sitter jag nu och är lite besviken.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar