Nollnolltalet - en enda stor moshpit

Vad vill tant Agda ha till kaffet, tro?
Lite hårdrock och ett par djävulshorn, tack.
Nollnolltalet var årtiondet då hårdrocken torkade av sig skorna och tog plats i folkhemmet.

När det hela börjar är svårt att säga. Ett som är säkert är i alla fall att tillvänjningsprocessen går via Hammerfalls kommersiella genombrott, skivan "Renegade" (2000). Samtidigt upplever Iron Maiden en renässans tack vare sångaren Bruce Dickinsons återinträde i bandet.
Åren som följer är en stadigt uppgående kurva.

Sweden Rock Festival omorganiserar sig och folk strömmar till från hela landet. Även In Flames prövar ny mark och sätter hackan i en guldåder med "Reroute to remain" (2002), en skiva som till stor del blir ett riktmärke för en hel generation unga amerikaner och som många aspirerande musiker använder som byggsats när de sätter ihop sina egna band.
Hårdrocken knoppar och står snart i full blom. Sedelpressarna går på högvarv och doften av nyutslagna succéer får gamla ringrävar att vakna ur sin slummer och vädra morgonluft. Nostalgi blir hårdvaluta på festivaler världen runt.
Twisted Sister, Europe, Hanoi Rocks, Mötley Crüe, Judas Priest (återförenas med sångaren Rob Halford), Accept, Led Zeppelin (om än bara för en enstaka spelning)... Ja, listan på återförenade hårdrocksband kan göras lång. Och när den är lång kan den säkert göras ännu längre.

Vad mer?

Lasse Berghagen tar med Iron Maiden-trummisen Nicko McBrain på en golfrunda och de två blir goda vänner. Längdskidåkaren Thomas Wassberg kommer ut som ett Rammstein-fan. Lordi vinner Eurovision.
Fredrik Strage tipsar om den blodiga grindcorecombon General Surgery i TV4 Nyhetsmorgon till Kristin Kaspersens förskräckelse. Hammerfall sopar banan ren med det svenska curlinglandslaget i en musikvideo till låten "Hearts on fire".
Leif Pagrotsky syns på ett par axlar som en ensamseglare i folkhavet på en Dissection-spelning. Iron Maiden-konserten på Ullevi 2005 direktsänds i SVT. Festivaler med inriktning på hårdrock och metal ploppar upp lite varstans, allt från Metaltown och Gates of metal till Rockweekend och Sonisphere.

Och apropå Sonisphere blev det nyligen klart att thrash metals "fyra stora" - Metallica, Megadeth, Slayer och Anthrax - delar scen under nästa års upplaga av festivalen för första gången någonsin. Så när vi nu står på tröskeln till ett nytt årtionde och blickar tillbaka är det kanske dags att ompröva den allmänt utbredda uppfattningen att genrens storhetstid, sötebrödsdagarna, inföll under 80-talet.
Argumenten är både många och goda att betrakta nollnolltalet som det nya 80-talet. Den enda skillnaden är väl att även tant Agda headbangar den här gången.

Publicerad i Dagbladet den 19 december

2009 i tio punkter

Spotify (fenomen)
Någon som fortfarande inte känner till Spotify? Nej, tänkte väl det. Aldrig tidigare har anglicismen "queuea" förekommit så ofta på förfester.

Mastodon – ”Crack the skye” (skiva)
Atlantabandet kliar på sin kreativitet som på ett envist myggbett. Femte fullängdsskivan och det låter bättre än någonsin.

Satyricon (konsert, april 2009, Sundsvall)
Frontmannen Satyr uppenbarar sig och genom ett trollslag förvandlas Spegelsalen till något mer än bara rumsligt. Exakt vad är svårt att säga. Alla ord springer och gömmer sig när den norska black metal-orkestern släpper lös krafterna.

”Revolutionary Road” (film)
Filmåret fick en flygande start när Kate Winslet och Leonardo DiCaprio återförenades på vita duken. Regissören Sam Mendes vet hur man får en villaförort att kännas klaustrofobisk; en gaskammare för ens drömmar och förhoppningar.

Epica – ”Design your universe” (skiva)
Änglarna sjunger i himlen och frälsaren är här. Epica, alltså. "Design your universe" låter som något som fallit från skyarna. Om Michelangelos tavlor kunde sjunga.

"The office" (tv-serie)
Amerikanska "The office" är inne på sin sjätte säsong och det är fortfarande hejdlöst roligt. Steve Carell har gett den pinsamma tystnaden ett ansikte. Subtilt och hysteriskt på samma gång.

Club Deströyer (konsertarrangör)
Satyricon, Grand Magus, Totalt Jävla Mörker, Tribulation - ett fyrklöver argument till varför Club Deströyer är Sundsvalls bästa konsertarrangör. Tack för det här året!

”Boy A” (film)
Ett ord: gripande. En film som går på djupet och som i viss mening renar ens blick på världen.

Alice In Chains - ”Black gives way to blue” (skiva)
Några bet på naglarna och höll andan. Andra viftade bort det som ovärdigt. Men ingen lämnades oberörd. Återförenade Alice In Chains, vars originalsångare gick bort för sju år sedan, stod för årets comebackskiva.

”Kattis & Co” (talkshow på TV4+)
Äntligen ett avslappnat pratprogram där gästerna får tala till punkt!

Publicerad i Dagbladet den 31 december